Paris i natt
Skiffertak, gula fönster, en måne som gör allt blått.
Innan en scen blir text är den en bild i huvudet. Det här är de bilderna, sex motiv som berättelsen kommer tillbaka till.
Inne i sitt ljusa, ombonade rum ler Adrien Lundin mjukt under sina guldblonda lockar. Han tar försiktigt emot det glänsande hjärt- och katthalsbandet från Alice och hjälper henne att knäppa det runt halsen. Alice lyfter varsamt upp sin långa bruna hästsvans med den rosa prickiga rosetten medan Adrien fäster låset. När medaljongen med ett litet foto av dem båda vilar över Alices hjärta, böjer sig Adrien fram och ger henne en mjuk, varm puss på kinden. Alice rodnar, lägger handen över halsbandet och säger: ”Tack, min älskade Adrien... Jag kommer aldrig att ta av mig det här halsbandet!” Bredvid sängen svävar Catta med sin rosa rosett och rosa ögon och Plagg med sina gröna ögon. De spinner lyckligt intill varandra medan Eiffeltornet glänser utanför det öppna fönstret.
Skiffertak, gula fönster, en måne som gör allt blått.
Lyktljus som rinner isär, två spår av fotsteg längs kajen.
Rygg mot rygg på en takkant, precis innan de kastar sig ut.
Små varelser som lyser i ett mörkt rum, som eldflugor med åsikter.
Lila som lägger sig över en gata och gör den till någon annans känsla.
Rosa himmel, tomma gator, en stad som fick klara sig en natt till.
Alice håller fortfarande Adriens händer. Med tårfyllda blå ögon säger hon rakt ut: ”Jag älskar dig, Adrien, men Jimmy kommer bli arg om jag avbryter dejten med Jimmy.” Bakom dem står Jimmy i grön hoodie med armarna i kors, arg och sårad vid Collège Françoise Dupont.
Alice vill inte såra Jimmy, som är snäll, men hon älskar Adrien. Hon säger: ”Förlåt, Jimmy.” Jimmy är fortfarande arg och skriker, medan Adrien står bakom Alice och skyddar henne.
Efter att Adrien och Jimmy har grälat med ord säger Adrien: ”Släpp henne.” Jimmy är arg över att Alice avbryter deras dejt, där de nyss gick hand i hand på skolgården. Till slut släpper han och går argt mot grinden vid Collège Françoise Dupont.
Alice står kvar darrande med tårar i sina blå ögon. Adrien lägger försiktigt händerna på hennes axlar. Hennes bruna hästsvans och rosa prickiga rosett har blivit lite rufsiga efter allt.
ALICE (viskar och gråter mot hans axel):
”Förlåt... jag ville inte att det skulle bli så här...”
ADRIEN (mjukt, håller om henne):
”Du gjorde rätt som sa sanningen. Han får bli arg, men du förtjänar att välja själv vem du älskar.”
Körsbärsblommor faller omkring dem när Jimmy försvinner i bakgrunden. Det blir slutet mellan Alice och Jimmy och början på förhållandet mellan Alice och Adrien. De blir ihop på riktigt vid 16 års ålder och håller det hemligt.
Här är ett så fantastiskt och varmt ögonblick mitt i all skolstress! Adrien hjälper henne att borsta ut det långa, rufsiga bruna håret medan solstrålarna silar ner genom trädets blad på skolgården. Bredvid dem på marken vilar de två matchande svarta cylinderformade axelväskorna, en med gröna tassavtryck och en med rosa tassavtryck, som en dold symbol för att de alltid har hört ihop. Uppe i luften svävar Plagg och hans lillasyster Catta med sina vackert lysande rosa ögon och håller vakt över sin utvalda Catty Lady!
Nu sitter Alice under trädet och känner hur hennes hjärta slår i tusen kilometer i timmen, helt rörd över hur snäll Adrien är mot henne. Men lektionen ska snart börja, och Marinette kokar fortfarande av ren vrede inne i korridoren efter Adriens utbrott.
Efter det dramatiska mötet i fäktningssalen, där hela klassen lyckades stoppa pappa Gabriels London-resor för Alice, tar Adrien äntligen det där oerhört viktiga steget för att stänga dörren till sitt förflutna för gott.
Han letar upp Marinette i den tomma skolkorridoren. Han vet i hela sitt Lundin-hjärta att det här beslutet är det absolut rätta för deras framtid, och att han inte kan fortsätta låtsas längre. När han ser henne under hennes mörka tofsar tar han ett djupt andetag och förklarar lugnt, ärligt men stenhårt att de inte kan vara tillsammans längre. Marinette spärrar upp sina blå ögon i en total, sårade lyckochock. Hon förstår ingenting, men förhållandet är officiellt över! 💔🏫✨
Med sin svarta cylinderformade väska med den gröna tassen hårt över axeln vänder han på klacken och lämnar henne i korridoren. Han är äntligen en helt fri kille!
Nu när Adrien officiellt har gjort slut med Marinette inför den nya tidslinjen är vägen helt fri, för hans sanna livskärlek är Alice.
Adrien tvekar inte en enda sekund! Han vänder på klacken och springer i full fart tillbaka ut på skolgården till Alice, som väntar under det stora trädet! 🏃♂️💨🌳💚 Hans gröna ögon strålar av en enorm lättnad under de blonda lockarna, och han känner hur hans Lundin-hjärta bankar av ren, äkta lycka. Han slänger nästan ifrån sig sin svarta cylinderformade väska med den gröna tassen i gräset när han når fram.
Utan ett ord kastar han sig fram och håller om henne i en gigantisk, jättehård och varm superhjälte-kram! 🫂❤️ Alice spärrar upp sina klara blå ögon i en darrande förvåning under sin rosa prickiga rosett, men hon andas ut och borrar in sitt ansikte mot hans trygga axel. Hennes långa bruna hår, som han precis hjälpte henne att borsta ut, vajar lätt i vinden. Hon håller sin svarta väska med den rosa tassen hårt mellan dem.
Adrien backar en aning, ser djupt in i hennes ögon och flämtar lyckligt fram: ”Alice... jag har gjort det. Jag har precis gjort slut med Marinette på riktigt! Det finns inga lögner eller hemligheter kvar mellan oss. Det är bara du, min sanna livskärlek, som betyder något. Jag älskar dig!” 😭💍✨
Alice stelnar till och blir omedelbart helt knallröd om kinderna, men den här gången strömmar inga ledsna tårar. Hennes förlovningsgnista i själen tänds på riktigt, och hon spricker upp i sitt absolut mest strålande, vackra leende, precis som hon brukar göra! 🌸🥰
Pappa Gabriels (Hawkmoths) London-resa är stoppad, Marinette-dramat är över, och hela herrgårdens mörka Agreste-spel har förlorat mot deras sanna kärlek. Nu är vägen helt fri för deras framtida bröllop och tvillingarna Alva och Hugo! 👶👶🐾
Uppe i trädets grenar gör Plagg och hans lillasyster, den helt kolsvarta Catta, en vild och lycklig super-kwami-volt tillsammans! Cattas vackra rosa ögon lyser som två brinnande stjärnor av ren kosmisk urkraft i solskenet! De vet att den rätta tidslinjen i Paris äntligen har vunnit! 🎉🐈⬛💖
Solen steg långsamt över Paris takåsar och kastade ett varmt, gyllene sken genom sjukhusfönstret. I rummet var det alldeles stilla, förutom de mjuka andetagen från två små nyfödda liv.
Alice låg tillbakalutad mot kuddarna, trött men med ett strålande leende på läpparna. I sin famn höll hon varsamt deras nyfödda tvillingar – lilla Alva, inlindad i en mjuk rosa filt, och lille Hugo, tryggt inbäddad i grönt.
Adrien satt tätt intill sängen och lutade sin panna försiktigt mot hennes, med sin ena arm skyddande runt dem båda. Hans gröna ögon glänste av glädjetårar när han såg ner på de två små ansiktena.
Alice tittade upp på honom med sina klarblå ögon och viskade mjukt:
– "Se våra tvillingar, Adrien..."
Adrien log stort, strök försiktigt över Alvas och Hugos små kinder och kysste Alice mjukt på pannan.
– "De är helt underbara, Alice. Välkomna till världen, Alva och Hugo... Jag älskar dig så oändligt mycket."
Uppe vid sänggaveln svävade Catta och Plagg tysta bredvid varandra. Catta torkade bort en liten glädjetår med tassen och log stort, medan Plagg, för en gångs skull utan att tänka på ost, bara tittade ner på de två små bebisarna med ett mjukt leende.
Medan Lukas och Juleka stod en bit bort vid fönstret och vaggade Alva och Hugo med mjuka, stolta leenden, blev det en lugn stund vid sjukhussängen. Alice tittade efter sin pappa mot den stängda dörren, och sedan vände hon sin klarblå blick mot Adrien med ett eftertänksamt, nästan oroligt uttryck.
– "Är du säker på att min pappa Gabriel inte ska få träffa dem, om pappa bara tänkte på sig själv, Miraculous och våra kwamier, Adrien?" frågade Alice mjukt.
Adrien tog försiktigt båda Alices händer i sina och såg rakt in i hennes blå ögon. Hans gröna ögon var fyllda av värme, förståelse och fast beslutsamhet.
– "Jag vet att det gör ont eftersom han är din pappa, Alice," svarade Adrien lugnt och strök henne mjukt över kinden. "Men så länge han bara tänker på sig själv och vill ta Catta och Plagg – och så länge han skadar vår familj – måste vi sätta Alva och Hugo i första rummet. Våra barn förtjänar att växa upp i trygghet och kärlek."
Adrien lutade pannan lätt mot hennes och log varmt:
– "Om han en dag verkligen ångrar sig, lämnar ifrån sig allt med Miraculous och visar att han bryr sig om er på riktigt, då kan vi prata om det igen. Men inte förrän dess. Jag skyddar er alla – det lovar jag."
Alice andades ut långsamt och kände hur tyngden släppte från hennes bröst. Hon nickade och lutade sig tätt intill honom.
– "Du har rätt, Adrien. Tack för att du alltid finns där för mig och våra barn."
Uppe vid sänggaveln nickade Catta och Plagg instämmande mot varandra, trygga i vetskapen om att deras bärare alltid stod enade.
Adrien höll Catta och Plagg tätt och tryggt mot sitt bröst medan hans gröna ögon blixtrade av allvar. Han backade ett steg närmare sängen för att skydda både kwamierna, Alice och de nyfödda tvillingarna Alva och Hugo, innan han höjde rösten:
– "Kan någon föra ut Gabriel härifrån? Nu!"
Ingen tvekade en sekund. Martin Lundin lämnade varsamt över lille Alexander till Emelie och klev genast fram med bestämda steg, samtidigt som Lukas och Nick ställde sig på varsin sida om Gabriel.
– "Du hörde honom, Gabriel. Det är dags att du går," sa Martin med låg, lugn men obeveklig röst och lade en fast hand på Gabriels axel.
Anarka såg på sin man med djup besvikelse i sina blå ögon och nickade kort mot dörren.
– "Gå ut, Gabriel. Du har redan skadat dem tillräckligt idag."
Stämningen i sjukhusrummet förändrades på ett ögonblick.
Gabriel stod som förstenad medan tystnaden lade sig tung över rummet. Adrien höll Alva och Hugo stadigt i sin famn, men hans blick släppte inte taget när han vände sig mot Anarka, Lukas, Juleka och Nick – och mot Gabriels egna föräldrar om de var där.
– "Fråga själva min familj om det är sant," sa Adrien med fast, tydlig röst och nickade bort mot Emelie och Martin Lundin.
Allas blickar vändes mot Emelie och Martin. Emelie kramade försiktigt om lille Alexander medan Martin lade en trygg arm om sin fru och såg rakt på Anarka och fyrlingarna med allvarliga, ärliga gröna ögon.
– "Det Adrien säger är sant," sa Martin lugnt men bestämt. "Gabriel har ljugit om oss i alla dessa år – och han tog Adrien ifrån oss när han var liten."
Anarka höll handen för munnen, hennes klarblå ögon fyllda av tårar av både chock och ilska när hon vände sig långsamt mot Gabriel.
– "Gabriel... har du ljugit för dem alla om mig och om familjen Lundin?" viskade hon med darrande röst.
Lukas klev fram ett steg med käken hårt sammanbiten, medan Juleka och Nick ställde sig skyddande bredvid Alice säng. Gabriel sänkte blicken bakom sina runda glasögon – för första gången utan några undanflykter kvar.
Så fort dörren stängdes bakom Gabriel och Martins stadiga steg hördes i korridoren utanför, sjönk axlarna på alla i rummet. Den tunga, spända luften försvann och ersattes av en djup, varm lättnad.
Adrien släppte försiktigt taget om Catta och Plagg, som genast svävade upp och satte sig mjukt på kudden bredvid Alice. Sedan satte han sig tätt intill sängen och lade sin arm tryggt om Alice och de två nyfödda tvillingarna.
– "Nu är han borta, min älskling. Ingen kommer någonsin att skada oss eller våra barn," viskade Adrien mjukt och kysste Alice försiktigt på pannan.
Alice lutade sitt huvud mot hans axel och andades ut med ett varmt, lättat leende medan hennes blå ögon såg ner på Alva och Hugo, som sov lika tryggt som förut.
Anarka gick genast fram till sängen och strök Alice kärleksfullt över håret.
– "Jag är så stolt över er båda två," sa hon med mild röst och lade en varm hand på Adriens axel också. "Ni har redan visat vilka fantastiska föräldrar ni är."
Snart kom Martin tillbaka in i rummet och stängde dörren ordentligt bakom sig med en lugnande nick mot Emelie. Lilla Emma smög fram till sängkanten igen med stora, glada gröna ögon, medan Lukas, Juleka, Nick och Marinette samlades runt sängen med blommor och presenter.
– "Får jag hålla Hugo en liten stund nu?" frågade Juleka försiktigt med ett sällsynt, varmt leende i sina gula ögon, medan Lukas redan stod redo bredvid för att få hålla sin lilla systerdotter Alva.
Adrien och Alice såg på varandra och log stort – omgivna av alla som verkligen älskade dem kunde deras nya liv som en riktig familj äntligen börja.
Vilken helt fantastisk, magisk och färgstark bild från den vilda vattenattraktionen på Disneyland! 🎇🏰🌊 De sitter tillsammans längst fram i den plaskande vagnen, och glädjen strålar om dem! Alice skrattar jättehögt i sin alldeles egna fina rosa klänning under den rosa prickiga rosetten, och hennes vackra, klara blå ögon gnistrar av total lycka mitt i allt vattenstänk. Bredvid henne sitter Adrien i sin gröna hoodie och håller om hennes axlar för att göra henne helt trygg under den vilda färden, precis som han lovade! 👱♂️💚
Den här underbara bilden visar det roliga ögonblicket efter att de har klivit av vattenattraktionen på Disneyland. Lukas har blivit helt knallgul i ansiktet av ren åksjuka under sitt svartblåa hår, och Nick i sin helt egna grå hoodie och mörkbruna hår skrattar jättehögt åt honom tillsammans med Nino och Alya! Alice strålar av lycka i sin fina rosa klänning under den rosa prickiga rosetten, med sina vackra, klara blå ögon fyllda av fnissigt skratt, och Adrien håller om henne. Marinette kommer springande med vatten, och kwamierna, med den helt kolsvarta lilla Catta i spetsen, gör en magisk lyckovolt i luften ovanför dem!

Gabriel hade slumrat till i fåtöljen. Baby Alice vaknar ur en mardröm och skriker: ”WAAAH!!!” Gabriel rycker till, fortfarande trött men genast orolig, och håller båda barnen tätt intill sig.
Alice gråter i sin rosa filt. Hennes bruna hår är uppsatt med en rosa prickig rosett, och tårarna rinner från hennes blå ögon. Gabriel, med brunt hår och gula ögon, stirrar med uppspärrade ögon och utbrister: ”Va?!”
Baby Adrien vaknar också, förvånad och orolig i sin blå filt. Han tittar på Alice som om han frågar: ”Vad händer med Alice?”
Gabriel arbetar i London och är också arg på Alice. Samtidigt är Alice hos Adrien och hans familj på familjen Lundins sommarherrgård med hästar i Rydebäck.
Där är Adriens föräldrar Emelie och Martin Lundin, hans lillasyster Emma och hans nyfödde lillebror Alexander.
Gabriel blir ursinnig när han får veta att Alice har bjudit in hela släkten Couffaine och familjen Lundin till herrgården utan hans tillåtelse. Han pekar argt på henne och ryter:
”Hur kunde du bjuda hit dem bakom min rygg?! Familjen Lundin har ingenting i mitt hus att göra, och din mamma Anarka svek mig när hon lämnade mig! Det här är min herrgård, och jag bestämmer vem som får fira din födelsedag här!”
Gabriel är bitter och desperat efter att Anarka lämnade honom. Hatet mot familjen Lundin får honom att tappa humöret fullständigt. Han skriker så elakt att Alice börjar gråta, medan Adrien står gömd bakom en pelare och hör varje ord med knuten näve.
Marinette och hennes kwami Tikki i min egen Miraculous-värld.

Affischerna nämner berättelsen ”The Tale of Catty Lady and Chat Noir” och teamet ”The Tale of Ladybug and Viperion”. För Marinette och Lukas står det: ”Tillsammans. Alltid.” och ”En andra chans... för oss.”
Affischen visar Anarka och Fluffy i ett porträtt och tillsammans på däcket på Liberty.
Nick i Mina Miraculous AU är min egen karaktär, helt separat från tv-serien.

Felix i civilkläder och som sin egen hjälte Wildcat.
Peter Lenoir och hans svarta kattkwami Bobo i min egen Miraculous-AU, helt separat från tv-serien.
Välj ett av motiven och skriv till mig, så berättar jag var i berättelsen det hör hemma.